{"id":420,"date":"2020-08-25T08:23:35","date_gmt":"2020-08-25T06:23:35","guid":{"rendered":"https:\/\/new.kveru.se\/?p=420"},"modified":"2024-05-18T11:03:01","modified_gmt":"2024-05-18T09:03:01","slug":"latinet-i-sverige-bildning-is-the-shit","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kveru.se\/latinet-i-sverige-bildning-is-the-shit\/","title":{"rendered":"Latinet i Sverige: Bildning is the shit"},"content":{"rendered":"\n

En studie av hur latinkunskaper fr\u00e5n gymnasiet och universitetet tas till vara i en senare studie- och yrkestillvaro.<\/strong><\/em><\/p>\n\n\n\n

Denna rapport \u00e4r en sammanst\u00e4llning och analys av den digitala enk\u00e4ten Latinet i Sverige<\/em>, som distribuerades v\u00e5ren och sommaren 2016. Rapporten \u00e4r framtagen med bidrag ur Harald och Tonny Hagendahls fond, och med bist\u00e5nd fr\u00e5n Svenska klassikerf\u00f6rbundet<\/a>.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Ostia Antica, Anastasia Zhenina<\/strong><\/a>, pexels.com<\/strong><\/a>.<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Latinets ”anv\u00e4ndning” i Sverige idag<\/strong><\/h2>\n\n\n\n

Latinets status som l\u00e4rdomspr\u00e5k har f\u00f6r\u00e4ndrats drastiskt \u00f6ver de senaste fyra seklerna. Det forna romarrikets spr\u00e5k, som fungerat som reservoar f\u00f6r den klassiska litteraturen och kunskapen, och som \u00e4nda in i modern tid var det sj\u00e4lvskrivna l\u00e4rdomsspr\u00e5ket som nyttjades av poeter, f\u00f6rfattare, vetenskapsm\u00e4n och diplomater, f\u00f6r numer en tynande tillvaro vid svenska skolor och l\u00e4ros\u00e4ten. Allt f\u00e4rre svenska gymnasier erbjuder undervisning i spr\u00e5ket, och av och till hotas universitets\u00e4mnena helt sonika av nedl\u00e4ggning. <\/p>\n\n\n\n

\t\u00c4mnets f\u00f6r\u00e4ndrade roll har \u00e5terkommande diskuterats i olika sammanhang. \u00c5tskilliga l\u00e4rde och scholares har lagt ut texten kring \u00e4mnets funktion och status, och temat dryftas \u00e5terkommande i examensarbeten p\u00e5 l\u00e4rarutbildningar, t.ex. Sundin (2007), Fr\u00f6h (2010) och B\u00fcnsow (2017). <\/p>\n\n\n\n

Min egen ing\u00e5ng i detta tema har sin upprinnelse i min str\u00e4van att, i rollen som forskare, skriva och f\u00f6rel\u00e4sa popul\u00e4rvetenskapligt om \u00e4mnet. Mitt best\u00e5ende intryck \u00e4r att intresset f\u00f6r \u00e4mnet f\u00f6rblir stort, ocks\u00e5 utanf\u00f6r skol- och universitetsv\u00e4rlden. F\u00f6r att unders\u00f6ka hur detta intresse ter sig i ett vidare studie- och arbetsklimat gjorde jag v\u00e5ren 2016 en enk\u00e4tunders\u00f6kning p\u00e5 temat latin\u00e4mnets \u201danv\u00e4ndning\u201d i Sverige idag, det vill s\u00e4ga hur personer som l\u00e4st latin, p\u00e5 gymnasie- eller universitetsniv\u00e5, g\u00f6r bruk av sina latinkunskaper i en senare studie- eller yrkestillvaro. Utg\u00e5ngspunkten var att ta reda p\u00e5 hur \u00e4mneskunskaperna f\u00f6rvaltades av individer som inte valde att \u00e4gna sig helt och h\u00e5llet \u00e5t latinet, som l\u00e4rare eller forskare, utan som utbildade sig till yrken d\u00e4r kunskaper i spr\u00e5ket inte f\u00f6rutsattes som obligatorisk kompetens. <\/p>\n\n\n\n

Detta \u00e4r en sammanst\u00e4llning av unders\u00f6kningen, och presenterar olika inst\u00e4llningar till latin\u00e4mnets roll och \u201danv\u00e4ndbarhet\u201d i dagens samh\u00e4lle. Samtidigt ges en \u00f6versiktlig summering av latin\u00e4mnets f\u00f6r\u00e4ndrade st\u00e4llning fr\u00e5n 1600-talet och fram\u00e5t, med s\u00e4rskilt fokus p\u00e5 effekterna av omdaningar i utbildningssystemet.\t\u00c4ven om ett par \u00e5r har g\u00e5tt sedan unders\u00f6kningen genomf\u00f6rdes \u00e4r det inte s\u00e4rskilt troligt att synpunkterna p\u00e5 \u00e4mnet f\u00f6r\u00e4ndrats. Tv\u00e4rtom kan man sluta sig till, av de kommentarer som l\u00e4mnades i enk\u00e4ten, att k\u00e4rleken till latinet som \u00e4mne \u00e4r av det best\u00e5ende slaget.<\/p>\n\n\n\n

Latinet i Sverige: 1600-talet till idag – en kort summering<\/strong><\/h2>\n\n\n\n

Latinets storhetstid i Sverige var utan tvekan h\u00f6gmedeltiden och den svenska stormaktstiden, och s\u00e4rskilt under den senare perioden fungerade latinet som l\u00e4rdomsspr\u00e5k f\u00f6r vetenskapsm\u00e4n och hade \u00e4ven hade en stor politisk betydelse, eftersom det var det spr\u00e5k som anv\u00e4ndes av europeiska diplomater. Dessutom anv\u00e4ndes latinet i den svenska trivialskolan och p\u00e5 gymnasiet, samt vid universitetet, eftersom det var det regerande litter\u00e4ra spr\u00e5ket. <\/p>\n\n\n\n

Under frihetstiden och den gustavianska tiden initierades d\u00e4remot en debatt som p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt kommit att best\u00e5 fram till v\u00e5ra dagar. I huvudsak g\u00e4llde debatten bruket av latinet som undervisningsspr\u00e5k. Reformf\u00f6respr\u00e5karna h\u00e4vdade att det svenska spr\u00e5ket torde vara mycket l\u00e4ttare att f\u00f6rst\u00e5 av b\u00e5de elever och studenter, och d\u00e4rtill tog latinundervisningen en alltf\u00f6r stor del av undervisningstiden i anspr\u00e5k. M\u00e5let med latinundervisningen var d\u00e5 att ge eleverna f\u00f6rm\u00e5ga att aktivt anv\u00e4nda latinet, muntligt s\u00e5 v\u00e4l som skriftligt, vilket kr\u00e4vde sin tid. I Europa m\u00e4rktes ocks\u00e5 en v\u00e4xande tendens att anv\u00e4nda andra spr\u00e5k \u00e4n latin, vilket innebar att en vetenskapsman eller annan bildad person som enbart beh\u00e4rskade latin b\u00f6rjade f\u00f6rlora i status. Samtidigt hade de franska upplysningsfilosoferna b\u00f6rjat f\u00f6respr\u00e5ka ett utbildnings-system som var mer anpassat f\u00f6r olika intressesf\u00e4rer och som skulle erbjuda bredare utbildningsm\u00f6jligheter i de l\u00e4gre \u00e5rsgrupperna, och d\u00e4r inneh\u00e5llet kunde bli mer speficikt f\u00f6rst senare under utbildningen, beroende p\u00e5 hur specialiserad eleven \u00f6nskade eller beh\u00f6vde bli. Enligt detta s\u00e4tt att se p\u00e5 skolg\u00e5ngen var latinet ett av de \u00e4mnen som man l\u00e4rde sig allra sist. Det gamla systemet, med en kastskillnad \u201dmellan ett f\u00e5tal bildade och en tall\u00f6s massa, nedsjunken i den djupaste okunnighet\u201d, framstod d\u00e4rmed som utd\u00f6mt (Hedin 1883, s. 39\u201340). <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Reformens motst\u00e5ndare, d\u00e4ribland m\u00e4n som Johan Ihre och Carl von Linn\u00e9, talade om det svenska spr\u00e5kets relativa fattigdom i fr\u00e5ga om en vetenskaplig vokabul\u00e4r, men ocks\u00e5 om behovet av latinkunskaper hos de med h\u00f6gre utbildning, som kunde f\u00f6rv\u00e4ntas tr\u00e4da in i diplomatins tj\u00e4nst d\u00e4r de beh\u00f6vde b\u00e5de kunna l\u00e4sa och skriva spr\u00e5ket. Inte minst framh\u00e4vdes nationens behov av att h\u00e4vda sig i kontakten med andra l\u00e4nder, i termer av b\u00e5de vetenskap och litteratur, och de problem som skulle uppst\u00e5 om latinet m\u00e5ste st\u00e5 tillbaka som internationellt kommunikationsspr\u00e5k, om en vetenskapsman med h\u00f6ga ambitioner \u201dtvingades l\u00e4ra sig b\u00e5de franska, engelska, tyska, italienska, spanska, ja, kanske \u00e4ven ryska, polska och kinesiska\u201d (Tengstr\u00f6m 1973, s. 76).<\/p>\n\n\n\n

Och medan utvecklingen i Europa fortgick, fortsatte ocks\u00e5 diskussionen om det mest l\u00e4mpade inneh\u00e5llet i skolutbildningen. Under hela 1700-talet f\u00f6rblev latin undervisningsspr\u00e5k i svenska skolor, gymnasier och universitet, men vid 1800-talets b\u00f6rjan hade spr\u00e5ket helt spelat ut sin roll p\u00e5 den diplomatiska, litter\u00e4ra och vetenskapliga arenan. Emin Tengstr\u00f6m reflekterar \u00f6ver f\u00f6r\u00e4ndringen i kunskapskraven p\u00e5 tj\u00e4nstem\u00e4n vid svenska Riksarkivet: \u201dFram till \u00e5r 1809 kr\u00e4vdes f\u00f6r ordinarie och extraordinarie tj\u00e4nst godk\u00e4nt prov i latin j\u00e4mte franska och n\u00e5gon g\u00e5ng tyska. I 1809 \u00e5rs kansliordning borttogs latinkravet\u201d (Tengstr\u00f6m 1973, s. 89).<\/p>\n\n\n\n

Latinet f\u00f6rsvinner (n\u00e4stan) ur den svenska skolan<\/em><\/strong><\/h3>\n\n\n\n

I takt med att latinet g\u00e5tt fr\u00e5n att vara det enande kommunikationsspr\u00e5ket i hela Europa till ett spr\u00e5k som knappt alls l\u00e4ngre anv\u00e4nds, har ocks\u00e5 det svenska skolsystemet l\u00f6pande f\u00f6r\u00e4ndrats f\u00f6r att spegla r\u00e5dande samh\u00e4llspreferenser.<\/p>\n\n\n\n

En av de kanske kraftigaste skolreformeringarna \u00e4gde rum under 1600-talet. D\u00e5 inf\u00f6rdes ett \u00e4mnesl\u00e4rarsystem, och det tillkom \u00e4ven nya \u00e4mnen, inom naturvetenskap och samh\u00e4llsorientering. Under 1600-talet inr\u00e4ttades de f\u00f6rsta svenska gymnasierna, och i en skolordning som stadf\u00e4stes \u00e5r 1649 slogs fast att gymnasierna skulle fungera som mellanskolor mellan trivialskolan, den d\u00e5varande grundskolan, och akademin. Latinet f\u00f6rblev huvudsakligt undervisningsspr\u00e5k och uppfattades alltj\u00e4mt som det sj\u00e4lvklara spr\u00e5ket f\u00f6r h\u00f6gre undervisning tillika vetenskap, men i takt med att latinet f\u00f6rlorade flera av sina tidigare funktioner, som diplomatspr\u00e5k, vetenskapsspr\u00e5k och kommunikationsspr\u00e5k, minskade behovet att uppr\u00e4tth\u00e5lla den tidigare latinundervisningen. Ist\u00e4llet blev kunskaper i moderna spr\u00e5k och samh\u00e4llsorientering viktigare, och 1807 f\u00f6rsvann latinet som undervisningsspr\u00e5k till f\u00f6rdel f\u00f6r svenskan. I universitetsreformen 1852 slopades kravet p\u00e5 latin som avhandlingsspr\u00e5k, och p\u00e5 l\u00e4gre niv\u00e5er sk\u00f6ts latinundervisningen allt l\u00e4ngre upp i \u00e5ldrarna; i skolordningen fr\u00e5n 1856 b\u00f6rjade skolelever l\u00e4sa latin f\u00f6rst i tredje klass (med m\u00f6jlighet att v\u00e4lja bort spr\u00e5ket), och fr\u00e5n och med 1878 f\u00f6rst i fj\u00e4rde klass. <\/p>\n\n\n\n

Den stora l\u00e4roverksreformen 1905 innebar uppr\u00e4ttandet av ett system d\u00e4r den gamla trivialskolan ersattes av en sex\u00e5rig realskola, utan n\u00e5gon latinundervisning. Latinet \u00e5terfinns h\u00e4refter endast p\u00e5 gymnasiets latinlinje, vid sidan av reallinjen. Under andra halvan av 1900-talet f\u00f6rsvagades latin\u00e4mnets status i skolan ytterligare. Efterkrigstidens stora barnkullar innebar att skolv\u00e4sendet beh\u00f6vde byggas ut, och d\u00e4rtill utvidgades n\u00e4ringssektorn, vilket gav ett \u00f6kat behov av utbildad arbetskraft. De svenska gymnasierna s\u00e5g d\u00e4rf\u00f6r en kraftig tillstr\u00f6mning av elever, av vilka inte alla hade tillg\u00e5ng till, eller var intresserade av, den gamla latinlinjen. Tillstr\u00f6mningen av elever p\u00e5 gymnasiet innebar p\u00e5 sikt \u00e4ven att den traditionella studentexamen beh\u00f6vde revideras, d\u00e5 det inte var m\u00f6jligt att \u00f6ka p\u00e5 antalet censorer i proportion till antalet elever.<\/p>\n\n\n\n

I gymnasiereformen Lgy65 upph\u00f6rde latin att vara obligatoriskt \u00e4mne p\u00e5 den humanistiska linjen, den gamla latinlinjens efterf\u00f6ljare. Samtidigt togs kravet p\u00e5 latin bort ur standardbeh\u00f6righeten f\u00f6r samtliga universitetsstudier (det hade egentligen slopats redan 1905, men hade beh\u00e5llits f\u00f6r juridik, spr\u00e5k, historia och teologi). Den nya gymnasieordningen om fem linjer baserades p\u00e5 en allt \u00f6kande efterfr\u00e5gan p\u00e5 utbildning, som gymnasieutredarna identifierade som resultatet av den obligatoriska skolans utbyggnad, men \u00e4ven ekonomisk, social och kulturell utveckling. Samtidigt kan man sk\u00f6nja tydligt f\u00f6r\u00e4ndrade utbildningsideal. Enligt gymnasieutredningen var det viktigare att premiera de moderna spr\u00e5ken, medan latin egentligen bara \u201dbeh\u00f6vdes\u201d av teologerna och den klassiska \u00e4mnesgruppen, samt f\u00f6r h\u00f6gre studier i historiska och filosofiska \u00e4mnen (SOU 1963:42, s. 181\u2013182). <\/p>\n\n\n\n

I gymnasieordningen av 1992 reducerades antalet h\u00f6gskolef\u00f6rberedande program till tv\u00e5, Naturvetenskapsprogrammet (med naturvetenskaplig och teknisk gren) och Samh\u00e4lls-vetenskapsprogrammet (med ekonomisk, humanistisk och samh\u00e4llsvetenskaplig gren). I gymnasiereformen Gy2000 delades den humanistiska grenen p\u00e5 Samh\u00e4llsvetenskaps-programmet upp i tv\u00e5 inriktningar, Kultur respektive Spr\u00e5k, och latinet l\u00e4stes endast p\u00e5 den senare inriktningen, som valbart \u00e4mne.<\/p>\n\n\n\n

I den senaste gymnasiereformen, Gy11, gjordes de tre grenarna p\u00e5 det gamla Samh\u00e4llsvetenskapsprogrammet om till separata program. Det nya Humanistiska programmet (HU) har kvar indelningen i tv\u00e5 inriktningar, Kultur och Spr\u00e5k, med latinet som valbart \u00e4mne p\u00e5 inriktningen Spr\u00e5k. Gymnasiereformen baserades till stor del p\u00e5 ideologiska aspekter, eftersom utredarna s\u00e5g ett behov av att anpassa gymnasiet efter individernas olika intressen. Samtidigt fanns ett strukturellt inslag i debatten, att f\u00e5 fler elever att utbilda sig inom de hantverksyrken som efterfr\u00e5gades p\u00e5 arbetsmarknaden (Sundin 2007, s. 19f.). I Gy11 utg\u00f6rs latin\u00e4mnet inte l\u00e4ngre enbart av spr\u00e5kundervisning utan inkluderar \u00e4ven kulturarv och historia, i h\u00f6gre grad \u00e4n tidigare. Detta m\u00e4rks ocks\u00e5 p\u00e5 att \u00e4mnet bytt namn, fr\u00e5n Latin med allm\u00e4n spr\u00e5kkunskap <\/em>(Gy2000)till Latin \u2013 spr\u00e5k och kultur. <\/em>Undervisningen syftar till att \u201dge eleverna m\u00f6jlighet att utveckla f\u00f6rst\u00e5else av andra tiders kulturer och bidra till ett f\u00f6rdjupat historiskt perspektiv, men ocks\u00e5 ge perspektiv p\u00e5 nutiden\u201d.<\/p>\n\n\n\n

Undervisningstimmarna blir allt f\u00e4rre…<\/em><\/strong><\/h3>\n\n\n\n

Fr\u00e5gan om latinets vara eller icke vara har med andra ord blivit allt mer pragmatisk, och mynnar ut i en utv\u00e4rdering av vilka kunskaper beh\u00f6vs f\u00f6r att klara sig i ett modern yrkesliv. Detta p\u00e5verkar latinets dragningskraft som \u00e4mne, men ocks\u00e5 den m\u00e4ngd latinkunskaper dagens gymnasielever f\u00e5r med sig. <\/p>\n\n\n\n

I 1600-talets trivialskola hade eleverna som minst 20 timmars undervisning i latin i veckan, p\u00e5 gymnasierna mellan 11 och 13 timmar. Undervisning hade till stor del ett praktiskt fokus: eleverna skulle l\u00e4ra sig att anv\u00e4nda spr\u00e5ket i skrift s\u00e5 v\u00e4l som i tal. L\u00e4rarna talade enbart latin, och regeln var ocks\u00e5 att eleverna f\u00f6rv\u00e4ntades tala latin med varandra. I 1905 \u00e5rs l\u00e4roverksreform hade antalet veckotimmar i latin p\u00e5 gymnasiets fyra\u00e5riga latinlinje krympts ned till 6, vilket \u00e4nd\u00e5 innebar en nettoundervisningstid genom hela gymnasieg\u00e5ngen om motsvarande ca 480 klocktimmar (Edmar 2014, s. 94). Fr\u00e5n och med Lgy65 kunde elever p\u00e5 den humanistiska linjen frivilligt v\u00e4lja att l\u00e4sa latin, med 7 veckotimmar i schemat i \u00e5rskurs 2 och 3, eller en nettoundervisningstid om ca 300 klocktimmar (Edmar 2014, s. 98).<\/p>\n\n\n\n

I gymnasiereformen Gy2000 delades alla \u00e4mnen upp i moduler, och f\u00f6r latinets del kom det att handla om sammanlagt tre moduler, Latin A, B och C, om vardera 100 po\u00e4ng (samma indelning st\u00e5r kvar i Gy11, men ben\u00e4mns med siffror ist\u00e4llet f\u00f6r med bokst\u00e4ver). V\u00e4rt att notera \u00e4r att dessa po\u00e4ngangivelser inte l\u00e4ngre motsvarar ett faktiskt antal undervisnings-timmar, utan varje enskild kommun har m\u00f6jlighet att avg\u00f6ra hur m\u00e5nga timmar som kr\u00e4vs f\u00f6r att eleverna ska uppn\u00e5 de satta m\u00e5len. Staffan Edmar (2014, s.105) r\u00e4knar med ett uppskattat m\u00e5tt om 87 undervisningstimmar per 100 po\u00e4ng, dvs. knappt 3 timmar i veckan. D\u00e5 flertalet gymnasieskolor s\u00e4llan ger mer \u00e4n Latin 1, har antalet undervisningstimmar i latin sjunkit till n\u00e4rmare 18% av niv\u00e5n f\u00f6re Lgy65.<\/p>\n\n\n\n

… och det blir latineleverna ocks\u00e5<\/em><\/strong><\/h3>\n\n\n\n

I takt med att latin\u00e4mnets funktion, status och roll i samh\u00e4llet f\u00f6r\u00e4ndrats har \u00e4mnet med andra ord ocks\u00e5 f\u00e5tt ett alltmer krympande utrymme inom ramen f\u00f6r skoltillvaron. 1905 \u00e5rs l\u00e4roverksreform f\u00f6rsk\u00f6ts latin\u00e4mnet upp p\u00e5 gymnasieniv\u00e5, och under 1900-talet har \u00e4mnet g\u00e5tt fr\u00e5n att vara ett huvud\u00e4mne, p\u00e5 den gamla latinlinjen, till ett valbart sido\u00e4mne. En konsekvens av detta \u00e4r att antalet elever som l\u00e4ser latin p\u00e5 gymnasiet sjunkit kraftigt. Vid den sista studentexamen p\u00e5 latinlinjen 1968 var antalet latinstudenter 3 149, varav ca 300 helklassiker (Edmar 2014, s. 94). L\u00e4s\u00e5ret 82\/83 var antalet gymnasieelever som l\u00e4ste latin i \u00e5rskurs 2 p\u00e5 humanistisk linje sammanlagt 1400 (Edmar 2014, s. 100).<\/p>\n\n\n\n

Fr\u00e5n l\u00e5 02\/03 fram till och med l\u00e5 15\/16 gjorde Svenska klassikerf\u00f6rbundet l\u00f6pande sammanst\u00e4llningar av antalet gymnasieelever som l\u00e4ste latin och grekiska i Sverige (man har nu upph\u00f6rt med dessa sammanst\u00e4llningar p\u00e5 grund av sviktande svarsfrekvens). Under den perioden minskade det sammanlagda antalet elever som l\u00e4ste latin p\u00e5 gymnasiet, i \u00e5k 2 och \u00e5k 3, med n\u00e4stan 80%, fr\u00e5n 2 915 till 602. Antalet gymnasier som erbj\u00f6d latin p\u00e5 humanistisk inriktning sj\u00f6nk med n\u00e4stan 70%, fr\u00e5n 137 till 43.<\/p>\n\n\n\n

Edmar (2014, s. 103) analyserar det sjunkande antalet elever fr\u00e5n \u00e5r 2000 och fram\u00e5t fr\u00e4mst som en konsekvens av indelningen av \u00e4mnet i moduler, vilket kan ha gett en extra skjuts \u00e5t l\u00e4ttare och d\u00e4rf\u00f6r mer lockande kurser om 100 po\u00e4ng, p\u00e5 bekostnad av sv\u00e5rare kurser. Edmar tror \u00e4ven att inf\u00f6randet av meritpo\u00e4ng vid ans\u00f6kan till h\u00f6gskolan kan ha p\u00e5verkat elevernas val: kurser om 100 po\u00e4ng i moderna spr\u00e5k och matematik ger s\u00e5dana meritpo\u00e4ng, men inte kurser i ett klassiskt spr\u00e5k. N\u00e4r f\u00e4rre elever v\u00e4ljer \u00e4mnet som valbara moduler, ser allt f\u00e4rre gymnasier en anledning att erbjuda \u00e4mnet som val, eller ens det humanistiska programmet (HU). <\/p>\n\n\n\n

Programmet HU i sig, som det utformades i Gy11, blev ingen stor succ\u00e9, utan \u00e4r idag det minst popul\u00e4ra h\u00f6gskolef\u00f6rberedande programmet. L\u00e5 19\/20 l\u00e4ste sammanlagt 2 099 svenska gymnasielever HU, det vill s\u00e4ga 1% av Sveriges samtliga gymnasielever, och inte alla l\u00e4ste inriktningen Spr\u00e5k med \u00e4mnet Latin – sp\u00e5k och kultur<\/em>.<\/p>\n\n\n\n

H\u00f6stterminen 2020 erbjuder endast 27 gymnasier i Sverige det humanistiska programmet med inriktningen Spr\u00e5k och m\u00f6jlighet till undervisning i latin.<\/p>\n\n\n\n

Om enk\u00e4ten<\/strong><\/h2>\n\n\n\n

I april 2016 p\u00e5b\u00f6rjade jag en nationell unders\u00f6kning i syfte att kartl\u00e4gga latin\u00e4mnets st\u00e4llning i Sverige i termer av hur \u00e4mneskunskaper i latin anv\u00e4nds i en studie- och yrkesg\u00e5ng. Unders\u00f6kningen hade formen av en digital enk\u00e4t som skickades runt till individer som l\u00e4st latin p\u00e5 gymnasie- eller universitetsniv\u00e5. <\/p>\n\n\n\n

Enk\u00e4ten utformades i Google Forms, och f\u00f6r att g\u00f6ra det om\u00f6jligt att besvara enk\u00e4ten mer \u00e4n en g\u00e5ng (vilket skulle f\u00f6rsv\u00e5ra eller m\u00f6jligen f\u00f6rvanska analysen av den) infogades praxis att de svarande var tvungna att logga in med ett Gmail-konto. Alla svar var dock helt anonyma, och det \u00e4r inte m\u00f6jligt att i efterhand sp\u00e5ra ett enskilt svar till en specifik person.<\/p>\n\n\n\n

Unders\u00f6kningen spreds f\u00f6rst och fr\u00e4mst i digital form, med hj\u00e4lp av mailinglistor och sociala medier, genom inl\u00e4gg p\u00e5 olika intressef\u00f6reningars Facebooksidor (sidor som Antikens v\u00e4nner och Svenska klassikerf\u00f6rbundet), eller p\u00e5 alumnsidor knutna till specifika gymnasier. Denna spridning kan beskrivas som passiv i sin utformning, i det att enk\u00e4ten gjordes tillg\u00e4nglig med en uppmaning till intresserade personer att besvara den. Eva Skogh Tarandi, Kungsholmens gymnasium, gjorde \u00e4ven ett utskick p\u00e5 sin privata mailinglista, genom vilken hon har kontakt med tidigare elever.<\/p>\n\n\n\n

Jag anv\u00e4nde mig \u00e4ven av aktiv spridning, genom brevledes direktkontakt med tidigare latinelever och -studenter. F\u00f6r att f\u00e5 kontakt med tidigare gymnasielever bad jag Svenska klassikerf\u00f6rbundet om hj\u00e4lp, som bistod i att sprida min f\u00f6rfr\u00e5gan. Tre l\u00e4rare svarade p\u00e5 uppropet: Lena Perttu, Osbeckgymnasiet, Laholm, Mikael Bergkrantz, Norra Real, Stockholm, och Ingvar Nilsson, Vasaskolan, G\u00e4vle. F\u00f6r att n\u00e5 personer som l\u00e4st latin vid universiteten s\u00e4nde jag f\u00f6rfr\u00e5gningar till institutionerna p\u00e5 de fyra l\u00e4ros\u00e4tena, och tre institutioner svarade: Institutionen f\u00f6r spr\u00e5k och litteraturer, G\u00f6teborgs universitet, Institutionen f\u00f6r lingvistik och filologi, Uppsala universitet, samt Romanska och klassiska institutionen, Stockholms universitet.<\/p>\n\n\n\n

Enk\u00e4ten l\u00e5g ute i n\u00e4stan fem m\u00e5nader, fr\u00e5n 18\/4 t.o.m 5\/9 2016, och fick sammanlagt 284 svar. Den mesta passiva spridningen, via digitala medier och mail, gjordes de f\u00f6rsta tv\u00e5 m\u00e5naderna. Direktutskick till tidigare elever vid gymnasierna i Laholm, G\u00e4vle och Stockholm, samt till studenter vid de tre l\u00e4ros\u00e4tena som deltog i studien, gjordes under maj och augusti m\u00e5nad.<\/p>\n\n\n\n

Studien bestod av 11 fr\u00e5gor. De f\u00f6rsta sju fr\u00e5gorna var rena sakfr\u00e5gor, om i vilken form och hur mycket man l\u00e4st latin, hur l\u00e5ng tid som g\u00e5tt sedan man avslutade sina latinstudier, samt studie- eller yrkestillvaro \u201didag\u201d, dvs. n\u00e4r man besvarade enk\u00e4ten. De svarande valde h\u00e4r mellan i f\u00f6rv\u00e4g givna svarsalterantiv. De fyra \u00e5terst\u00e5ende fr\u00e5gorna, fr\u00e5ga 8 t.o.m 11, besvarades med hj\u00e4lp av skalor eller \u201dja\/nej\u201d, och d\u00e4r fanns ocks\u00e5 utrymme f\u00f6r de svarande att l\u00e4mna valfria kommentarer. <\/p>\n\n\n\n

Enk\u00e4ten saknade fr\u00e5gor om k\u00f6n, \u00e5lder eller demografisk spridning inom landet. M\u00e5let med enk\u00e4ten var inte att skapa ett statistisk exakt underlag baserat p\u00e5 dessa faktorer, eller att utv\u00e4rdera latinundervisningen vid svenska gymnaiser under olika perioder, utan fokus l\u00e5g p\u00e5 att kartl\u00e4gga hur mycket latin de svarande hade l\u00e4st, samt hur de v\u00e4rderade sina latinstudier i relation till en senare studie- eller yrkestillvaro. Enk\u00e4ten riktade sig uttryckligen till individer som arbetade med eller studerade ”n\u00e5gonting annat \u00e4n latin”, men fick ocks\u00e5 ett antal svar fr\u00e5n personer som uppgav sig vara latinl\u00e4rare, doktorander i latin, eller p\u00e5 annat s\u00e4tt aktivt involverade i \u00e4mnet. Dessa svar fick st\u00e5 kvar i utv\u00e4rderingen av enk\u00e4ten, eftersom \u00e4ven de \u00e4r utslag av latin\u00e4mnets ”anv\u00e4ndbarhet” i termer av en anst\u00e4llning.<\/p>\n\n\n\n

I det f\u00f6ljande diskuteras valda fr\u00e5gor, med s\u00e4rskilt fokus p\u00e5 de svarandes egna kommentarer. <\/p>\n\n\n\n

    \n
  • De svarandes latinkunskaper <\/em>(Fr\u00e5ga 1-3)<\/li>\n<\/ul>\n\n\n\n

    En klar majoritet av de svarande, 226, hade l\u00e4st latin p\u00e5 gymnasiet. Detta \u00e4r ett utslag av kontaktbias vad g\u00e4ller hur enk\u00e4ten spridits, genom kontakt med gymnasieskolor i landet. Av de 106 som svarat att de l\u00e4st latin p\u00e5 universitet hade n\u00e5got mer \u00e4n h\u00e4lften, 56 svarande, enbart l\u00e4st latin p\u00e5 h\u00f6gskoleniv\u00e5, utan f\u00f6rkunskaper fr\u00e5n gymnasiet. Andra s\u00e4tt att inh\u00e4mta latinkunskaper var p\u00e5 kv\u00e4llskurs (2), distanskurs (2), komvux (1), KY-utbildning inom medicinsk terminologi (1),  och p\u00e5 fritiden (1). <\/p>\n\n\n\n