{"id":413,"date":"2020-08-24T13:44:55","date_gmt":"2020-08-24T11:44:55","guid":{"rendered":"https:\/\/new.kveru.se\/?p=413"},"modified":"2023-08-24T15:00:54","modified_gmt":"2023-08-24T13:00:54","slug":"samlade-notiser","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kveru.se\/samlade-notiser\/","title":{"rendered":"Samlade notiser"},"content":{"rendered":"\n
Lydia Sandgrens debutroman <\/strong>Samlade verk<\/strong><\/a> har n\u00e5tt ordentlig slagh\u00f6jd. N\u00e4stan 700 sidor tjock har den klassats ”fenomenal” och ”kraftfull”, och recensenter tycks inte ha nog med ord f\u00f6r att beskriva hur bra boken \u00e4r. Men det kommer ocks\u00e5 vissa vassare kommentarer. <\/strong>\u00c5sa Beckman<\/strong><\/a> undrar on boken verkligen f\u00f6rtj\u00e4nar ”kritikens sprakande superlativer och genanta \u00f6vertolkningar”, och <\/strong>Andres Lokko<\/strong><\/a> j\u00e4mf\u00f6r den med ett ”referensbibliotek drabbat av olidlig l\u00e4tthet\u201d.Jag \u00e4r b\u00f6jd att h\u00e5lla med.<\/strong><\/p>\n\n\n\n<\/figure>\n\n\n\nDet m\u00e4rks att Sandgren arbetat b\u00e5de l\u00e4nge och v\u00e4l med manuset, men det tycks ocks\u00e5 ha v\u00e4xt henne en aning \u00f6ver huvudet. De f\u00f6rsta 250-300 sidorna, som fr\u00e4mst skildrar huvudpersonernas gymnasietid, kunde gott ha redigerats bort eller \u00e5tminstone om. Lydia Sandgren har i intervjuer sagt att henne bok \u00e4r en hyllning till humaniora som f\u00f6reteelse, men s\u00e5 k\u00e4nns det faktiskt inte alls. Jag har sv\u00e5rt att l\u00e4sa den som n\u00e5got annat med en hejdl\u00f6s drift med unga personer som ”vill bli” n\u00e5got – som f\u00f6rfattare eller konstn\u00e4rer. Det \u00e4r en st\u00e4ndig hets om allting man ”borde” ha l\u00e4st, allting man ”borde” tala om, tycka om, st\u00e5 f\u00f6r, st\u00e4lla sig bakom. Om det hade varit en bok om politik hade jag reagerat annorlunda, men eftersom det handlar om humaniora, mitt eget forskningsf\u00e4lt, ser jag enbart som en expos\u00e9 \u00f6ver alla sj\u00e4lvcentrerade, sj\u00e4lvupptagna individer jag har m\u00f6tt i olika sammanhang – s\u00e5 fokuserade p\u00e5 att ”bli n\u00e5got” att de inte f\u00f6rm\u00e5r vara verkliga m\u00e4nniskor p\u00e5 v\u00e4gen, innan de bli vad det nu \u00e4r t\u00e4nkt att de ska bli. De f\u00f6rsta 300 sidorna av boken l\u00e4ste jag av och till h\u00f6gt f\u00f6r maken, och vi skrattade gott \u00e5t mycket av det. Jag skulle f\u00f6rst\u00e5 det b\u00e4ttre om Sandgren p\u00e5 n\u00e5got vis anv\u00e4nde sig av den uppbl\u00e5sthet hon skriver in i sina karakt\u00e4rer f\u00f6r att visa p\u00e5 mognaden \u00f6ver tid, men det g\u00f6r hon inte. Det p\u00e5g\u00e5r mycket lite f\u00f6r\u00e4ndringar i boken, f\u00f6rutom den f\u00f6rsvunna tv\u00e5barnsmamman och barnen som v\u00e4xer upp och b\u00f6rjar st\u00e4lla fr\u00e5gor. Hur mognar en m\u00e4nniska egentligen? Vad h\u00e4nder i psyket n\u00e4r en m\u00e4nniska v\u00e4xer upp?<\/p>\n\n\n\nI min v\u00e4rld \u00e4r humanioran en viktig del av den psykiska mognaden – i hur vi t\u00e4nker, reflekterar, f\u00f6r\u00e4ndras, tar till oss och t\u00e4nker annorlunda. Och givet att Sandgren sj\u00e4lv beskrivit boken som en hyllning till humanioran hade jag f\u00f6rv\u00e4ntat mig n\u00e5gra tankar \u00e5t det h\u00e5llet, med jag hittar inte det heller. Ta bara Wittgenstenin, som f\u00f6rblir en st\u00e5ende referenspunkt geno hela verket. Varf\u00f6r ska man l\u00e4sa Wittgenstein, varf\u00f6r framst\u00e5r han som s\u00e5 viktig? Det f\u00e5r man aldrig veta, det \u00e4r bara det d\u00e4r enstaka citatet som \u00e5terkommer, om det man inte kan tala m\u00e5ste man tiga, wovon man nicht sprechen kann, dar\u00fcber muss man schweigen<\/em>, men ingenting ur resten av Tractatus. Sandgren har plockat sm\u00e5korn ur saker och pusslar ihop dem till en helhet, utan att f\u00f6rklara den helhet som citaten \u00e4r plockade ur. Men varf\u00f6r \u00e4r Wittgenstein viktig? Det blir jag inte klar \u00f6ver, jag ska bara acceptera att han \u00e4r det eftersom Sandgren skriver om den tradition d\u00e4r han \u00e4r det. <\/p>\n\n\n\nJag finner heller ingenting som r\u00f6r den m\u00e4nskliga tankef\u00f6rm\u00e5gan. Vad \u00e4r det till exempel som h\u00e4nder n\u00e4r Martin b\u00f6rjar l\u00e4sa filosofi och upplever att han befinner sig p\u00e5 djupt vatten, och arbetar om sin inl\u00e4mningsuppgift s\u00e5 att svetten lackar – vad \u00e4r det han g\u00f6r d\u00e5, n\u00e4r han arbetar om, som g\u00f6r det b\u00e4ttre \u00e4n tidigare? Det mysteriet f\u00e5r vi inte f\u00f6rklarat f\u00f6r oss.<\/p>\n\n\n\nP\u00e5 ett annat plan f\u00f6rbryllas jag en aning \u00f6ver karakt\u00e4rerna i sig, Martin Berg, f\u00f6rl\u00e4ggaren, och Gustav Becker, konstn\u00e4ren. De \u00e4r boken centrala namn, som hela handlingen r\u00f6r sig kring, men riktigt under skinnet p\u00e5 dem kommer man inte riktigt. H\u00e4r och var bl\u00e4nker det till, n\u00e4r Martin f\u00f6rm\u00e5r t\u00e4nka p\u00e5 sm\u00e4rtan n\u00e4r hustrun Cecilia f\u00f6rsvinner, men den nerven bl\u00e4nker till och f\u00f6rsvinner lika hastigt. Gustav Becker framst\u00e5r mest som en karikatyr \u00f6ver en alkoholiserad och pl\u00e5gad konstn\u00e4r som inte f\u00f6rm\u00e5r komma ut ur garderoben. Att han \u00e4r homosexuell skrivs in i ber\u00e4ttandet s\u00e5 v\u00e4ldigt tidigt (jag f\u00f6rstod det redan efter den f\u00f6rsta resan till Frankrike, mellan f\u00f6rsta och andra ring i gymnasiet), och det f\u00f6rv\u00e5nar mig att han b\u00e4ste v\u00e4n, Martin Berg, aldrig n\u00e5gonsin reflekterar \u00f6ver det. P\u00e5 samma g\u00e5ng \u00e4r jag tacksam mot Sandgren att hon inte skriver l\u00e4saren p\u00e5 n\u00e4san, att hon l\u00e5ter oss komma fram till saker p\u00e5 egen hand. De sm\u00e5 mysterierna.<\/p>\n\n\n\nF\u00f6r p\u00e5 det hela stora taget \u00c4R det ju en t\u00e4tt skriven och sammanh\u00e5llen roman. Ber\u00e4ttandet r\u00f6r sig mellan olika tidsperioder, hoppar mellan nutid och den d\u00e5tida narrativen, i en komplicerad fl\u00e4ta som kr\u00e4ver av sin f\u00f6rfattaren att hon h\u00e5ller tungan r\u00e4tt i mun. Men jag st\u00f6r mig ocks\u00e5 p\u00e5 att Sandgren tvingas g\u00f6ra slutet av historien till en uppr\u00e4kning av ber\u00e4ttelser d\u00e4r sidokarakt\u00e4rer f\u00e5r ge sina upplevelser och versioner av det som har h\u00e4nt – Franke, Dolores, Frederikke. <\/p>\n\n\n\n+ t\u00e4t intrig, d\u00e4r Sandgren l\u00e5ter l\u00e4saren klura ut mycket p\u00e5 egen hand+ komplicerat ber\u00e4ttande med m\u00e5nga parallella tidsniv\u00e5er– karakt\u00e4rerna saknar djup och framst\u00e5r ibland som karikatyrer av sig sj\u00e4lva– referensbibliotekstendenser– n\u00e4r man l\u00e4ser p\u00e5 universitetet f\u00e5r man inte ”skoluppgifter”, Rakel Berg!<\/p>\n\n\n\nBetyg: 4 pennor<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"Lydia Sandgrens debutroman Samlade verk har n\u00e5tt ordentlig slagh\u00f6jd. N\u00e4stan 700 sidor tjock har den klassats ”fenomenal” och ”kraftfull”, och recensenter tycks inte ha nog med ord f\u00f6r att beskriva hur bra boken \u00e4r. Men det kommer ocks\u00e5 vissa vassare kommentarer. \u00c5sa Beckman undrar on boken verkligen f\u00f6rtj\u00e4nar ”kritikens sprakande superlativer och genanta \u00f6vertolkningar”, och…<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[17,16],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kveru.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/413"}],"collection":[{"href":"https:\/\/kveru.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kveru.se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kveru.se\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kveru.se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=413"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kveru.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/413\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":417,"href":"https:\/\/kveru.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/413\/revisions\/417"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kveru.se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=413"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kveru.se\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=413"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kveru.se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=413"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
Det m\u00e4rks att Sandgren arbetat b\u00e5de l\u00e4nge och v\u00e4l med manuset, men det tycks ocks\u00e5 ha v\u00e4xt henne en aning \u00f6ver huvudet. De f\u00f6rsta 250-300 sidorna, som fr\u00e4mst skildrar huvudpersonernas gymnasietid, kunde gott ha redigerats bort eller \u00e5tminstone om. Lydia Sandgren har i intervjuer sagt att henne bok \u00e4r en hyllning till humaniora som f\u00f6reteelse, men s\u00e5 k\u00e4nns det faktiskt inte alls. Jag har sv\u00e5rt att l\u00e4sa den som n\u00e5got annat med en hejdl\u00f6s drift med unga personer som ”vill bli” n\u00e5got – som f\u00f6rfattare eller konstn\u00e4rer. Det \u00e4r en st\u00e4ndig hets om allting man ”borde” ha l\u00e4st, allting man ”borde” tala om, tycka om, st\u00e5 f\u00f6r, st\u00e4lla sig bakom. Om det hade varit en bok om politik hade jag reagerat annorlunda, men eftersom det handlar om humaniora, mitt eget forskningsf\u00e4lt, ser jag enbart som en expos\u00e9 \u00f6ver alla sj\u00e4lvcentrerade, sj\u00e4lvupptagna individer jag har m\u00f6tt i olika sammanhang – s\u00e5 fokuserade p\u00e5 att ”bli n\u00e5got” att de inte f\u00f6rm\u00e5r vara verkliga m\u00e4nniskor p\u00e5 v\u00e4gen, innan de bli vad det nu \u00e4r t\u00e4nkt att de ska bli. De f\u00f6rsta 300 sidorna av boken l\u00e4ste jag av och till h\u00f6gt f\u00f6r maken, och vi skrattade gott \u00e5t mycket av det. Jag skulle f\u00f6rst\u00e5 det b\u00e4ttre om Sandgren p\u00e5 n\u00e5got vis anv\u00e4nde sig av den uppbl\u00e5sthet hon skriver in i sina karakt\u00e4rer f\u00f6r att visa p\u00e5 mognaden \u00f6ver tid, men det g\u00f6r hon inte. Det p\u00e5g\u00e5r mycket lite f\u00f6r\u00e4ndringar i boken, f\u00f6rutom den f\u00f6rsvunna tv\u00e5barnsmamman och barnen som v\u00e4xer upp och b\u00f6rjar st\u00e4lla fr\u00e5gor. Hur mognar en m\u00e4nniska egentligen? Vad h\u00e4nder i psyket n\u00e4r en m\u00e4nniska v\u00e4xer upp?<\/p>\n\n\n\n
I min v\u00e4rld \u00e4r humanioran en viktig del av den psykiska mognaden – i hur vi t\u00e4nker, reflekterar, f\u00f6r\u00e4ndras, tar till oss och t\u00e4nker annorlunda. Och givet att Sandgren sj\u00e4lv beskrivit boken som en hyllning till humanioran hade jag f\u00f6rv\u00e4ntat mig n\u00e5gra tankar \u00e5t det h\u00e5llet, med jag hittar inte det heller. Ta bara Wittgenstenin, som f\u00f6rblir en st\u00e5ende referenspunkt geno hela verket. Varf\u00f6r ska man l\u00e4sa Wittgenstein, varf\u00f6r framst\u00e5r han som s\u00e5 viktig? Det f\u00e5r man aldrig veta, det \u00e4r bara det d\u00e4r enstaka citatet som \u00e5terkommer, om det man inte kan tala m\u00e5ste man tiga, wovon man nicht sprechen kann, dar\u00fcber muss man schweigen<\/em>, men ingenting ur resten av Tractatus. Sandgren har plockat sm\u00e5korn ur saker och pusslar ihop dem till en helhet, utan att f\u00f6rklara den helhet som citaten \u00e4r plockade ur. Men varf\u00f6r \u00e4r Wittgenstein viktig? Det blir jag inte klar \u00f6ver, jag ska bara acceptera att han \u00e4r det eftersom Sandgren skriver om den tradition d\u00e4r han \u00e4r det. <\/p>\n\n\n\nJag finner heller ingenting som r\u00f6r den m\u00e4nskliga tankef\u00f6rm\u00e5gan. Vad \u00e4r det till exempel som h\u00e4nder n\u00e4r Martin b\u00f6rjar l\u00e4sa filosofi och upplever att han befinner sig p\u00e5 djupt vatten, och arbetar om sin inl\u00e4mningsuppgift s\u00e5 att svetten lackar – vad \u00e4r det han g\u00f6r d\u00e5, n\u00e4r han arbetar om, som g\u00f6r det b\u00e4ttre \u00e4n tidigare? Det mysteriet f\u00e5r vi inte f\u00f6rklarat f\u00f6r oss.<\/p>\n\n\n\nP\u00e5 ett annat plan f\u00f6rbryllas jag en aning \u00f6ver karakt\u00e4rerna i sig, Martin Berg, f\u00f6rl\u00e4ggaren, och Gustav Becker, konstn\u00e4ren. De \u00e4r boken centrala namn, som hela handlingen r\u00f6r sig kring, men riktigt under skinnet p\u00e5 dem kommer man inte riktigt. H\u00e4r och var bl\u00e4nker det till, n\u00e4r Martin f\u00f6rm\u00e5r t\u00e4nka p\u00e5 sm\u00e4rtan n\u00e4r hustrun Cecilia f\u00f6rsvinner, men den nerven bl\u00e4nker till och f\u00f6rsvinner lika hastigt. Gustav Becker framst\u00e5r mest som en karikatyr \u00f6ver en alkoholiserad och pl\u00e5gad konstn\u00e4r som inte f\u00f6rm\u00e5r komma ut ur garderoben. Att han \u00e4r homosexuell skrivs in i ber\u00e4ttandet s\u00e5 v\u00e4ldigt tidigt (jag f\u00f6rstod det redan efter den f\u00f6rsta resan till Frankrike, mellan f\u00f6rsta och andra ring i gymnasiet), och det f\u00f6rv\u00e5nar mig att han b\u00e4ste v\u00e4n, Martin Berg, aldrig n\u00e5gonsin reflekterar \u00f6ver det. P\u00e5 samma g\u00e5ng \u00e4r jag tacksam mot Sandgren att hon inte skriver l\u00e4saren p\u00e5 n\u00e4san, att hon l\u00e5ter oss komma fram till saker p\u00e5 egen hand. De sm\u00e5 mysterierna.<\/p>\n\n\n\nF\u00f6r p\u00e5 det hela stora taget \u00c4R det ju en t\u00e4tt skriven och sammanh\u00e5llen roman. Ber\u00e4ttandet r\u00f6r sig mellan olika tidsperioder, hoppar mellan nutid och den d\u00e5tida narrativen, i en komplicerad fl\u00e4ta som kr\u00e4ver av sin f\u00f6rfattaren att hon h\u00e5ller tungan r\u00e4tt i mun. Men jag st\u00f6r mig ocks\u00e5 p\u00e5 att Sandgren tvingas g\u00f6ra slutet av historien till en uppr\u00e4kning av ber\u00e4ttelser d\u00e4r sidokarakt\u00e4rer f\u00e5r ge sina upplevelser och versioner av det som har h\u00e4nt – Franke, Dolores, Frederikke. <\/p>\n\n\n\n+ t\u00e4t intrig, d\u00e4r Sandgren l\u00e5ter l\u00e4saren klura ut mycket p\u00e5 egen hand+ komplicerat ber\u00e4ttande med m\u00e5nga parallella tidsniv\u00e5er– karakt\u00e4rerna saknar djup och framst\u00e5r ibland som karikatyrer av sig sj\u00e4lva– referensbibliotekstendenser– n\u00e4r man l\u00e4ser p\u00e5 universitetet f\u00e5r man inte ”skoluppgifter”, Rakel Berg!<\/p>\n\n\n\nBetyg: 4 pennor<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"Lydia Sandgrens debutroman Samlade verk har n\u00e5tt ordentlig slagh\u00f6jd. N\u00e4stan 700 sidor tjock har den klassats ”fenomenal” och ”kraftfull”, och recensenter tycks inte ha nog med ord f\u00f6r att beskriva hur bra boken \u00e4r. Men det kommer ocks\u00e5 vissa vassare kommentarer. \u00c5sa Beckman undrar on boken verkligen f\u00f6rtj\u00e4nar ”kritikens sprakande superlativer och genanta \u00f6vertolkningar”, och…<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[17,16],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kveru.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/413"}],"collection":[{"href":"https:\/\/kveru.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kveru.se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kveru.se\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kveru.se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=413"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kveru.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/413\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":417,"href":"https:\/\/kveru.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/413\/revisions\/417"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kveru.se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=413"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kveru.se\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=413"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kveru.se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=413"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
Jag finner heller ingenting som r\u00f6r den m\u00e4nskliga tankef\u00f6rm\u00e5gan. Vad \u00e4r det till exempel som h\u00e4nder n\u00e4r Martin b\u00f6rjar l\u00e4sa filosofi och upplever att han befinner sig p\u00e5 djupt vatten, och arbetar om sin inl\u00e4mningsuppgift s\u00e5 att svetten lackar – vad \u00e4r det han g\u00f6r d\u00e5, n\u00e4r han arbetar om, som g\u00f6r det b\u00e4ttre \u00e4n tidigare? Det mysteriet f\u00e5r vi inte f\u00f6rklarat f\u00f6r oss.<\/p>\n\n\n\n
P\u00e5 ett annat plan f\u00f6rbryllas jag en aning \u00f6ver karakt\u00e4rerna i sig, Martin Berg, f\u00f6rl\u00e4ggaren, och Gustav Becker, konstn\u00e4ren. De \u00e4r boken centrala namn, som hela handlingen r\u00f6r sig kring, men riktigt under skinnet p\u00e5 dem kommer man inte riktigt. H\u00e4r och var bl\u00e4nker det till, n\u00e4r Martin f\u00f6rm\u00e5r t\u00e4nka p\u00e5 sm\u00e4rtan n\u00e4r hustrun Cecilia f\u00f6rsvinner, men den nerven bl\u00e4nker till och f\u00f6rsvinner lika hastigt. Gustav Becker framst\u00e5r mest som en karikatyr \u00f6ver en alkoholiserad och pl\u00e5gad konstn\u00e4r som inte f\u00f6rm\u00e5r komma ut ur garderoben. Att han \u00e4r homosexuell skrivs in i ber\u00e4ttandet s\u00e5 v\u00e4ldigt tidigt (jag f\u00f6rstod det redan efter den f\u00f6rsta resan till Frankrike, mellan f\u00f6rsta och andra ring i gymnasiet), och det f\u00f6rv\u00e5nar mig att han b\u00e4ste v\u00e4n, Martin Berg, aldrig n\u00e5gonsin reflekterar \u00f6ver det. P\u00e5 samma g\u00e5ng \u00e4r jag tacksam mot Sandgren att hon inte skriver l\u00e4saren p\u00e5 n\u00e4san, att hon l\u00e5ter oss komma fram till saker p\u00e5 egen hand. De sm\u00e5 mysterierna.<\/p>\n\n\n\n
F\u00f6r p\u00e5 det hela stora taget \u00c4R det ju en t\u00e4tt skriven och sammanh\u00e5llen roman. Ber\u00e4ttandet r\u00f6r sig mellan olika tidsperioder, hoppar mellan nutid och den d\u00e5tida narrativen, i en komplicerad fl\u00e4ta som kr\u00e4ver av sin f\u00f6rfattaren att hon h\u00e5ller tungan r\u00e4tt i mun. Men jag st\u00f6r mig ocks\u00e5 p\u00e5 att Sandgren tvingas g\u00f6ra slutet av historien till en uppr\u00e4kning av ber\u00e4ttelser d\u00e4r sidokarakt\u00e4rer f\u00e5r ge sina upplevelser och versioner av det som har h\u00e4nt – Franke, Dolores, Frederikke. <\/p>\n\n\n\n
+ t\u00e4t intrig, d\u00e4r Sandgren l\u00e5ter l\u00e4saren klura ut mycket p\u00e5 egen hand+ komplicerat ber\u00e4ttande med m\u00e5nga parallella tidsniv\u00e5er– karakt\u00e4rerna saknar djup och framst\u00e5r ibland som karikatyrer av sig sj\u00e4lva– referensbibliotekstendenser– n\u00e4r man l\u00e4ser p\u00e5 universitetet f\u00e5r man inte ”skoluppgifter”, Rakel Berg!<\/p>\n\n\n\n
Betyg: 4 pennor<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"Lydia Sandgrens debutroman Samlade verk har n\u00e5tt ordentlig slagh\u00f6jd. N\u00e4stan 700 sidor tjock har den klassats ”fenomenal” och ”kraftfull”, och recensenter tycks inte ha nog med ord f\u00f6r att beskriva hur bra boken \u00e4r. Men det kommer ocks\u00e5 vissa vassare kommentarer. \u00c5sa Beckman undrar on boken verkligen f\u00f6rtj\u00e4nar ”kritikens sprakande superlativer och genanta \u00f6vertolkningar”, och…<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[17,16],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kveru.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/413"}],"collection":[{"href":"https:\/\/kveru.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kveru.se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kveru.se\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kveru.se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=413"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kveru.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/413\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":417,"href":"https:\/\/kveru.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/413\/revisions\/417"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kveru.se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=413"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kveru.se\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=413"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kveru.se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=413"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
Lydia Sandgrens debutroman Samlade verk har n\u00e5tt ordentlig slagh\u00f6jd. N\u00e4stan 700 sidor tjock har den klassats ”fenomenal” och ”kraftfull”, och recensenter tycks inte ha nog med ord f\u00f6r att beskriva hur bra boken \u00e4r. Men det kommer ocks\u00e5 vissa vassare kommentarer. \u00c5sa Beckman undrar on boken verkligen f\u00f6rtj\u00e4nar ”kritikens sprakande superlativer och genanta \u00f6vertolkningar”, och…<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[17,16],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kveru.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/413"}],"collection":[{"href":"https:\/\/kveru.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kveru.se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kveru.se\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kveru.se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=413"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kveru.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/413\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":417,"href":"https:\/\/kveru.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/413\/revisions\/417"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kveru.se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=413"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kveru.se\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=413"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kveru.se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=413"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}