Insändare. ”Mensa är ingen klubb för inbördes beundran”

INSÄNDARE. Många medlemmar i Mensa vittnar om en skolgång kantad av leda och även psykisk ohälsa. Vi är ingen klubb för inbördes beundran utan ett viktigt forum för samtal, skriver Karin Westin Tikkanen och Mikael Svensson, talespersoner i Mensa Sverige. (Publicerad i DN 16 maj 2020.)

De senaste veckorna har man kunnat läsa en hel del om intelligens och intelligensforskning i tidningarna, mycket beroende på Maria Gunthers nya bok ”Smart”. Boken grundar sig på omfattande studier av intelligens och intelligensforskning och är ett mycket välkommet bidrag till diskussionen om IQ.

I en artikel om boken i DN (1 maj 2020) citeras Maria Gunther om sina erfarenheter från mötet med Mensa. Vi har inte som mål att ifrågasätta dessa upplevelser, men eftersom föreningen omnämns i artikeln vi vill gärna ta tillfället i akt att förmedla en mer nyanserad bild.

Mensa Sverige samlar mer än 7.500 medlemmar från olika bakgrunder och med olika åsikter, yrken och hobbies. Mensa skiljer sig från de flesta andra föreningar genom att det inte är ett gemensamt intresse som för våra medlemmar samman, utan enbart att vi kryssat ett visst antal rätt på ett särskilt test som visar att vi har en IQ som ligger markant över genomsnittet.

Hög IQ är ingen kvalitetsstämpel på personer som uppbär den, vare sig sett till personlighet eller framgång. Att ha en hög IQ innebär inte att man lyckas bättre, är trevligare eller anser sig vara mer värd än andra. Ändå är detta en fråga vi ofta får från omgivningen, om Mensa inte bara är en klubb för inbördes beundran. En sådan beskrivning antyder att mensaner betraktar sig som någonting förmer och vill ställa sig utanför det övriga samhället. Ingenting kunde egentligen vara en mer skev bild av föreningen.

Precis som artikeln gör gällande (”Myt 1: Människor med hög IQ är bättre än andra” och ”Myt 3: Det går bättre för intelligenta människor”) innebär inte hög intelligens per definition att man blir bättre som människa, eller att man får framgång i livet. Olika studier har visat att det finns en visst samband mellan hög intelligens och framgång, men också att det är många andra faktorer som spelar in.

Hög intelligens innebär med andra ord inte en gräddfil i livet och leder heller inte automatiskt till att man får höga skolbetyg. Det stämmer att somliga av våra medlemmar går ut skolan med höga betyg, men andra går ut med medelbetyg och vissa utan några betyg alls. Detta är dels ett utslag av variationen bland våra medlemmar, sett till studievana i hemmet och socioekonomisk bakgrund, men det handlar också om hur omgivningen i stort förmått möta och stötta dessa individer som barn.

Många av våra medlemmar berättar om en skolgång kantad av extrem leda och ibland också psykisk ohälsa. Nivån på undervisningen har upplevts som alltför låg i kombination med en känsla av att känna sig så malplacerad i relation till de förmågor man förväntas ha. Man är så olik sina klasskamrater att skolan till slut blivit helt outhärdlig.

Barns välmående under skoltiden påverkar måendet under lång tid framöver. Mensa Sverige har länge verkat för att lyfta diskussionen om särbegåvade barn. Som ett led i detta har vi projektet Gifted Children Program (GCP), där vi erbjuder skolor och andra sammanhang som arbetar med barn gratis föreläsningar och information om särbegåvning och dess premisser. Glädjande nog har vårt arbete börjat ge resultat i fråga om nya riktlinjer och arbetsmaterial från Skolverket. Representanter för GCP bjöds även in att delta i samtalen när Skolverket inledde arbetet med regeringsuppdraget om elever som snabbare når kunskapskraven.

GCP:s mål är att verka för att så många barn som möjligt får uppleva att deras särskilda förmågor ses och uppmärksammas, och att de får möjlighet att utvecklas i enlighet med sin egen personliga potential.

Men utöver det, vad är egentligen poängen med Mensa? Och hur syns hög IQ inom föreningen? 

Vi ställer oss bakom Maria Gunthers definition av intelligens som förmågan att kunna hålla relevanta saker i huvudet och sortera bort det som inte är viktigt. Vi talar också gärna om hög intelligens som det att snabbt fatta galoppen, eller att vara kvick att förstå vad det är man behöver veta när man inte vet något alls.

Många av våra medlemmar tycker om att lösa gåtor och tankenötter. Många drivs också av en önskan att ständigt lära sig nya saker, vare sig det gäller utbildningar, hantverksförmågor eller rena faktakunskaper. Åtskilliga individer i föreningen kan räkna upp ett stort antal olika yrken i sina resuméer, inte på grund av att de drivs av en önskan att nå framgång eller ”lyckas”, utan för att de ständigt vill utvecklas och lära sig mer och nytt. 

Att vara medlem i Mensa innebär inte att man är ute efter en stämpel som ”bättre” än andra. Våra medlemmar söker sig till föreningen, och fortsätter att vara medlemmar, på grund av glädjen i att umgås med personer med liknande erfarenheter och upplevelser – och här är faktorer som ålder, yrke och politisk orientering irrelevant.

Många av våra medlemmar har likartade berättelser från uppväxt, skolgång och arbetsliv, sett till hur hög intelligens ofta bemöts och uppfattas av personer i ens omgivning som någonting problematiskt och kanske till och med krävande. Och många talar om en känsla av gemenskap inom föreningen som man inte kunnat finna i sammanhang utanför den.

Just den sociala samvaron är något som åtskilliga av våra medlemmar lyfter fram som det absolut viktigaste. Detta är också ett av Mensas tre huvudsyften vid sidan av att identifiera och främja mänsklig intelligens så att denna kan komma mänskligheten till godo samt att uppmuntra forskning rörande intelligensens natur.

En stor del av vår verksamhet handlar om att umgås och de samtal som uppstår i dessa möten. Mensa Sverige drivs av ideella krafter och våra medlemmar arrangerar bokcirklar, pubträffar, spelkvällar, middagsbjudningar, föreläsningar, fotvandringar, karaoketräffar, och mycket annat. Det är bara fantasin och energin som sätter gränser.

Ibland diskuterar vi intelligens när vi möts, men det är långt ifrån alltid. Det finns medlemmar i föreningen som är intelligensforskare, men en majoritet är det inte. Vi är lärare, poliser, läkare, trädgårdsmästare, frilansare, militärer, föräldralediga, jurister, affärsinnehavare, arbetslösa, studenter, musiker, pensionärer, troende, ateister och politiker – för att bara nämna ett fåtal yrken.

Det går kort sagt inte att sätta någon enskild, enande stämpel på oss, förutom det att vi alla har en uppmätt hög IQ, och det är just denna variation bland våra medlemmar som är föreningens stora tillgång. Tack vare våra olikheter skapas en dynamisk miljö och en bra grogrund för diskussion och meningsutbyte.

Vi är också många – inom så väl som utom föreningen – som är överens om att möten i verkliga livet vida överträffar de diskussioner som kan uppstå i sociala medier. Det är väl dokumenterat att samtalsklimatet på nätet sällan reflekterar hur människor uppträder och uttrycker sig när man möts i verkligheten.

Vi hoppas att vi med denna inlaga kunnat presentera en mer mångfacetterad syn på vad vår förening är och hur vi verkar. Det finns, kort sagt, långt mycket mer att upptäcka och utforska inom föreningen är vad som ryms i diskussionstrådar på nätet.

Karin Westin Tikkanen, talesperson för Mensa Sverige, och Mikael Svensson, vice talesperson för Mensa Sverige

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.