HITLER REACTS

Denna text skrevs ursprungligen som ett blogginlägg för Vetenskapsrörelsens sida, men blev av olika anledningar liggande. I samband med att Bruno Ganz, den tyske skådespelare som spelade Hitler i filmen Untergang, gått bort, och i anslutning till diskussionerna om den nya Artikel 11 och Artikel 13, delas texten här i sin ursprungliga form.

Memen ’Hitler Reacts’ (även känd som ’Hitler Parody’ eller ’Downfall Parody’), på svenska ”Hitler reagerar”, visar Hitlers vredesutbrott över en lång rad olika samtidsfenomen. Memen skapades redan 2006 och förblir stark som fenomen mer än ett decennium senare. 

Macintosh HD:Users:karintikkanen:Desktop:Bilder VRN översättning:Bild 1.jpg
Scenen ur Der Untergang (2004), där Hitler skäller ut sina fyra främsta befälhavare, som används i memen ’Hitler reacts’.

Videoklippet som ligger till grund för fenomenet är taget ur den tyska storfilmen Undergången (tyska ”Der Untergang”) från 2004, regisserad av Oliver Hirschbiegel, som skildrar Hitlers tio sista dagar i bunkern i Berlin. I en särskilt klimaktisk scen får Hitler, spelad av den österrikiske skådespelaren Bruno Ganz, beskedet att den sista tyska mot-offensiven mot de framryckande ryska trupperna aldrig ägt rum och att Tysklands kapitulation är ofrånkomlig. Hitlers reaktion är ett vanvettigt vredesutbrott, där han läxar upp sina fyra högst rankade officerare efter noter, i en scen som kan sägas sammanfatta hela det nazistiska väldets sammanfall. Själva memen går ut på att olika användare applicerar nya undertexter, och på så vis skapas alternativa tolkningar av anledningen till Hitlers raseri, ofta med ett mycket komiskt resultat. De första kända parodierna som lades upp på YouTube, med start i april 2006, visade Hitler tappa besinningen över bristen på nya features i en testversion av ett nytt spel, men fenomenet med att skapa egna översättningar tog snart skruv ordentligt. Det finns idag ett par tusen olika omtolkningar av scenen, på en lång rad olika språk. Ett särskilt frekvent fenomen är att memen används för att kommentera på en specifik händelse, eller på ett utbrett samtidsfenomen, som Hilary Clintons valkampanj, att Twitter ligger nere, eller att Oasis splittrats. Från svenskt håll har klippet använts så sent som hösten 2018 för att kommentera på valresultatet, eller det att Hilter inte får tag på mer O’Boy.

I början av 2010 började YouTube plocka ned ett flertal av parodiklippen, eftersom Constantin Films, produktionsbolaget bakom filmen Undergången, fann flertalet av omtolkningarna smaklösa, givet att filmen i dess helhet skildrar slutet på andra världskriget och förintelsen. (Hirschbiegel själv säger sig uppskatta memen, och vara mycket hedrad av uppmärksamheten). Effekten blev i själva verket att antalet parodier växte lavinartat, och flera användare tog sig runt YouTubes censureringsredskap genom att spegelvända det ursprungliga videoklippet; det finns också Hitler reacts-parioder på censureringen som sådan.

I mitt kapitel i boken Kritiskt tänkande – i teori och praktik, använde jag mig av Hitler-memen som ett exempel på kritiskt tänkande i relation till översättningar. Memen som företeelse handlar om att olika användare kan förse en redan existerande bild eller ett videoklipp med en ny innebörd, en ny betydelse, beroende på den text eller den ytterligare information som appliceras. En meme kan uppskattas även av någon som inte har kännedom om bildens eller videons ursprung, men den får ett extra djup om den kunskapen är tillgänglig. Med översättningar blir ofta texten fristående från sitt ursprung, och en läsare söker sällan upp källan för att kontrollera hur översättningen förhåller sig till denna. Eventuella missuppfattningar i översättningen kvarstår som nya ”sanningar”, och påverkar det sätt varpå läsaren uppfattar och tolkar texten. Den nya tolkningen eller översättningen framstår för läsaren ofta som ”det sanna”, och vid mötet med den ursprungliga källtexten kan läsaren ibland komma att ställa sig tveksam eller ifrågasättande.

I fråga om ’Hitler reacts’ är den ursprungliga källan väl känd, och lockelsen och styrkan i klippet som memen bygger på är att det bara är fantasin som sätter gränser för exakt vad det är Hitler föreställs vara arg på. Därtill går det att applicera olika röster på huvudkaraktären i klippet. I somliga parodiska tolkningar av scenen talar Bruno Ganz rollfigur alltjämt som Hitler, medan han i andra versioner får ge röst åt lokala politiker, som Boris Johnson efter Brexit. I den första typen av återanvändning driver skaparen av memen med Hitler själv, och använder Hitler som symbol för att driva med företeelser som rör storhetsvansinne, eller en förvriden självbild. I den andra varianten frigörs videoklippet från Hitler som person och det är istället den råa, brutala vreden i klippet som ligger till grund för det parodiska – rörelsen när Ganz tar av sig glasögonen och händerna skälver, varvid karaktären helt tappar besinningen. Vilken version man än ser är scenen som sådan mycket gripande. Som New York Times summerat saken: ”Something in the spectacle of an autocrat falling to pieces evidently has widespread appeal.”

Det finns självklart också en variant där Hitler tappar besinningen över att ha blivit föremål för så många parodiska klipp[, och även en där han lägger ut texten om den i Europaparlamentet nyligen genomröstade Article 13, som bestämmer att sajter som YouTube skall skärpa hanteringen av upphovsrättligt bundet material, däribland videoklipp ur filmer som återanvänds i memes.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *